måndag 5 oktober 2009

Mycket snack och lite verkstad

Det börjar se ännu mörkare ut för Afghanistan. Allt mer tyder på att policykonflikten inom den amerikanska regeringen är verklig.

Nu senast verkar ett anförande som Afghanistanbefälhavaren McChrystal höll vid ett seminarium anordnat av International Institute for Strategic Studies i torsdags retat upp Obamas säkerhetsrådgivare, den före dette marinkårsgeneralen James Jones, och även presidenten själv; det påstås till och med att det korta möte McChrystal hade med Obama i Köpenhamn ska ha varit en tillrättavisning för den förres frispråkighet.



Det faktum att Obama i praktiken tagit en time out från Afghanistan för att omvärderar sin egen strategi, sex månader efter att den presenterats, och inte gör några märkbara ansatser att motverka mediebilden av inre slitningar inom regeringen tyder på att strategin som presenterades i mars kan komma att rivas upp.

Det troligaste skräckscenariot är att han kommer att försöka få militären att gå med på att låtsas försöka genomföra den nuvarande strategin men med helt otillräckliga resurser. Det vill säga en kompromiss som fortsätter att möta den nedåtgående spiralen av terror och korruption med tomma hot och löften.

Den verkliga katastrofen vore dock om vicepresident Bidens idéer om en billig terroristbekämpningskampanj vinner gehör. Denna innebär att förlita sig på bomber och specialförband för att jaga al Qaida vid gränsen med Pakistan samtidigt som man tar hem alla markstridsförband; det vill säga lämnar alla delar av Afghanistan som inte ligger nära en amerikansk flygbas till Talibanerna.

Vad är det då som gör mig så pessimistisk? Först är det fråga om att situationen i Afghanistan är kritisk. Jag delar helt McChrystals analys och slutsatser: om inte Talibanernas framgångar hejdas, och börjar vändas, inom ett år blir dessa irreversibla.

Det andra, och avgörande, är att jag börjar bli övertygad om att Obama är mycket snack och lite verkstad. Vårdreform-, klimat- och finansregleringsfrågorna har alla inletts med stolta linjetal följda av ingenting. Det tyder inte bara på ovilja utan oförmåga att ta inrikespolitiska konflikter för att nå verkliga resultat.

På samma sätt som det kommer att antas en lag som kommer att heta någonting med sjukvårdsreform kommer det att presenteras någonting som kallas Afghanistanstrategi.

Det intressanta är vad dessa innebär.

Inte för maktspelet i Washington DC utan för USA:s oförsäkrade och Afghanistans folk.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar