onsdag 23 juni 2010

McChrystals avsked

Under veckan har den trehundrade brittiske soldaten dött i Afghanistan och FN rapporterat om att talibanernas användning av väg- och självmordsbomber ökat dramatiskt i samband med att ISAF utökat sina operationer i södra delarna av landet.

Våldet är tragiskt men väntat och säger i sig ingenting om huruvida ISAF, och COIN, är framgångsrikt eller inte. Problemet under operation Moshtarak är inte att ISAF har problem att besegra talibanerna på slagfältet utan att innehållet i "regeringslådan" inte levt upp till förhoppningarna.

Problemet och risken i Afghanistan är alltså i första hand det afghanska politiska systemets oförmåga att hantera andra frågor än interna maktkamper; tråkigt nog gäller detsamma i USA.



Amerikansk inrikespolitik, och president Obamas prestige, har lett till general McChrystals avsked på grund av nedlåtande åsikter om den egna regeringen han skulle ha gett uttryck för i en artikel av Michael Hastings i Rolling Stone.

Den kommentar som har ansetts vara nedlåtande mot vicepresident Biden är det inte. Här är den i sitt sammanhang:
The general prides himself on being sharper and ballsier than anyone else, but his brashness comes with a price: Although McChrystal has been in charge of the war for only a year, in that short time he has managed to piss off almost everyone with a stake in the conflict. Last fall, during the question-and-answer session following a speech he gave in London, McChrystal dismissed the counterterrorism strategy being advocated by Vice President Joe Biden as "shortsighted," saying it would lead to a state of "Chaos-istan." The remarks earned him a smackdown from the president himself, who summoned the general to a terse private meeting aboard Air Force One. The message to McChrystal seemed clear: Shut the fuck up, and keep a lower profile
Now, flipping through printout cards of his speech in Paris, McChrystal wonders aloud what Biden question he might get today, and how he should respond. "I never know what's going to pop out until I'm up there, that's the problem," he says. Then, unable to help themselves, he and his staff imagine the general dismissing the vice president with a good one-liner.
"Are you asking about Vice President Biden?" McChrystal says with a laugh. "Who's that?"
Den är med andra ord ett skämt om konsekvenserna av att svara ärligt fel på en oförberedd fråga. Alla citat angående hur McChrystal skulle uppfattat sitt första möte med Obama är attribuerade till anonyma medarbetare - inte till generalen själv.



Artikelförfattarens syfte och tendens är tydlig; angreppet på McChrystal, och "McChrystals strategi", är ett sätt att angripa COIN. Hastings är en del av det i USA utbredda motståndet mot allt vad nationsbyggande heter.

Det var naturligtvis idiotiskt av McChrystal att överhuvudtaget ge en intervju, än mindre ge tillgång under flera dagar, till Michael Hastings. Tydligen ska det isländska askmolnet varit orsaken till att en intervju blev till en utekväll och flera dagars förtrolighet. Det är ingen ursäkt. I ett krig där informationsaspekterna är avgörande var det ett katastrofalt nybörjarfel.

Det finns tillfällen när det inte är nödvändigt att säga hela sanningen. Det här var ett sånt tillfälle.

General David Petraeus, som ska ta över även det direkta befälet i Afghanistan, kan som befälhavare för hela CENTCOM inte ge den uppmärksamhet landet kräver, så han är förhoppningsvis bara en tillfällig lösning. Situationen är inte sådan att vi har råd med några distraktioner just nu.

Det här är illa.

Det börjar allt mer se ut som om det kanske är lika bra att se Afghanistan gå under från ett säkert avstånd; USA saknar politisk vilja och Afghanistan politisk förmåga.

SvD, DN, Alla dessa dagar (Carl Bildts blogg)1 och 2.


Uppdatering 2010-06-24: Army Times har en artikel om att Petraeus ska lämna ifrån sig befälet över CENTCOM för att koncentrera sig på Afghanistan.

6 kommentarer:

  1. För att börja från slutet av ditt inlägg, så tror jag inte att vi i närtid får se USA lämna Afghanistan åt sitt öde. Däremot tar nog en förnyad amerikans debatt fart av händelsen. Själva syftet med att låta Rolling Stone:s utsände följa generalen och hans stab var just att motverka en gryende, negativ amerikans opinion mot kriget. Utfallet kan mycket väl bli det motsatta till detta syfte.

    Själv har jag varit tveksam till Obama från allra första början. En akademiker, utan någon som helst exekutiv erfarenhet, med god verbal förmåga och en stark vilja att visa handlingskraft, på världens mest betydelsefulla och viktiga jobb, är "inge´ bra". Hade han haft egen kapacitet, så hade han släppt fixeringen vid Bush för länge sedan. Klart att han känt sig obekväm, när han blivit "inlåst" med USA:s Top Brass, som Mc Chrystal upplyser om i Rolling Stone.

    He can´t handle the truth, för att citera Colonel Nathan R. Jessep.

    En fråga som man kan ställa sig är om chefskapet för ISAF är att betrakta som en intern amerikansk angelägenhet. Med vilken rätt avsätter USA:s president ISAF-ländernas högste befälhavare och tillsätter en ny? Javisst ja, vi är ju bara en del av svansen.

    Just i det här fallet känns det kanske fel att avsätta ansvarig general (och förmodligen hela Team America) av amerikanska inrikespolitiska skäl, men i militära sammanhang måste detta alltid vara en option. Dock har vi i Sverige dragit ett streck vid majors grad när det gäller ansvar. I nivåer över denna grad är det fritt fram att felsatsa för miljarder utan att den egna karriären påverkas. När det gäller att leda i fält har däremot ingen svensk chefsperson ens varit i närheten av att förtjäna att bli avsatt. Det är bra.

    USA har en lång historia när det gäller att avsätta militära chefer, särskilt förr. "The old system may seem harsh in today’s light, and certainly some men were treated unfairly. But keep in mind that job losses were dwarfed by combat losses: In the summer of 1944, 15 of the 20 battalion and regimental commanders in the 82nd Airborne were either killed or wounded. In World War II, a front-line officer either succeeded, became a casualty or was relieved within a few months — or in some cases, within days."

    Läs vidare ämnet i denna högst intressanta Op-Ed ur NYT:

    http://www.nytimes.com/2010/06/24/opinion/24ricks.html?src=un&feedurl=http%3A%2F%2Fjson8.nytimes.com%2Fpages%2Fopinion%2Findex.jsonp

    SvaraRadera
  2. @Sumatra
    Men i det här fallet är inte problemet att McChrystal inte klarat av jobbet, om man nu inte definierar jobbet som att spela maktspel i Washington.

    Och det är just där Petraeus kommer att behöva lägga tyngdpunkten; på att kämpa för sin egen och insatsens politiska överlevnad. Det är inte där man vill att ISAF:s befälhavare ska behöva lägga fokus mitt i ett hastigt och oplanerat byte av befälhavare mitt i the fighting season.

    McChrystal hade helt enkelt för många fiender eftersom han hamnat i skottlinjen i så många konflikter: den mellan demokraternas höger- och vänsterflygel; den mellan tankesmedjor som förespråkar CT och de som förespråkar COIN; den mellan den reguljära militären och specialförbanden.

    Petraeus har bättre förutsättningar att vinna på The Hill, men det har redan från vänsterhåll börjat talas om att han är Bushs general och när ska Obama göra sig av med honom.

    All denna splittring är tecken på att USA:s vilja är bruten och att de kommer att återgå till att nöja sig med att ge sken av att försöka vinna i Afghanistan.

    ISAF kommer förmodligen att bli kvar ungefär lika länge som med McChrystal kvar i Kabul, men vi kommer att uträtta mindre. Min definition av seger är att efterlämna sig ett någorlunda stabilt Afghanistan och sannolikheten för det sjunker i och med detta.

    Det McChrystal bidrog med var just envetenheten som utmärker specialförband: allt utom Uppgiften är irrelevant.

    SvaraRadera
  3. Att ersätta en avskedad general med dennes överordnade känns inte som ett styrkebesked, utan indikerar snarare en desperation inom administrationen. Nog kan väl supermakten USA skaka fram en ”coming man” underifrån. Finns det bara två att välja på, som bägge börjar bli pensionsmässiga?

    Nu vidtar en omfattande läcktätning, vilket inte verkar övertyga alla allierade.

    “U.S. officials sought to reassure Afghan and North Atlantic Treaty Organization allies that the personnel change didn't mean a weakening of the administration's commitment to the war effort.”

    "I'm afraid that Gen. Petraeus will copy and paste his strategy in Iraq to Afghanistan, which won't work," said Shukria Barakzai, an independent member of the Afghan parliament.”

    “Cracks in the NATO alliance have begun to appear, however. The top national security adviser to the Polish president wrote in an analysis made public Thursday that NATO needs to change its approach in Afghanistan or risk a "strategic catastrophe."

    “Gen. McChrystal's NATO headquarters in Kabul has been filled in recent days with talk of an exodus of top officers. Senior posts there have been filled by the general's allies and old friends from the secretive Special Forces world, in which he worked for most of his 34-year military career.” Ovanstående saxat ur WSJ.

    “But even those officers [chief of intelligence operations, chief of staff in charge of operations m.fl.] may leave. In particular the officer in charge of operations, a critical job, must have the complete trust of the commanding general. General Mayville’s relationship with General McChrystal might make it impossible for him to make the switch to General Petraeus.” Så skriver NYT.

    Sammantaget en mörkare bild än den som tecknas av dem som har till uppgift att teckna positiva bilder (känns igen från svensk försvarsdebatt). Största hotet just nu är förmodligen att McCrystal går i pension och ger ut sina memoarer lagom till jul.

    Om någon nation tar det pågående debaclet till intäkt för att mäla ut sig återstår att se. Vissa länder med stor statsskuld deltar inte på "överskottspengar", utan lånar till sitt deltagande, samtidigt som social oro hotar på hemmaplan. Tänk bara på fransmännen som inte kommer att kunna gå i pension förrän de fyller 62.

    SvaraRadera
  4. "ISAF kommer förmodligen att bli kvar ungefär lika länge som med McChrystal kvar i Kabul, men vi kommer att uträtta mindre. Min definition av seger är att efterlämna sig ett någorlunda stabilt Afghanistan och sannolikheten för det sjunker i och med detta."

    Vad är detta för prat, du kan ju inte ge upp bara för att befälhavare som säger sanningar som inte borde sägas byts ut.

    Vi gör massor med nytta: ökar opium och heroin produktionen i världen, gör nattliga räder och massakerar afghaner, tar afghaner till fånga utan några åtal och fängslar de i hemliga fängelsen, driver miljontals afghaner i flykt och skapar flyktingläger överallt samtidigt som vi bistår talibaner med pengar och för in krigsherrar in i politiken.

    Och här säger du att vi kommer uträtta mindre, kom igen nu lite mer optimism. Trodde du skulle vara den sista som ger upp fighten om ett "någorlunga stabilt Afghanistan".

    Jag önskar alla länder som har varit ockuperade och sönder krigade att de blir någorlunda stabila för det låter så fint.

    SvaraRadera
  5. @ Arash

    Jag håller med dig om att ordet stabil inte är så väl valt. T.ex. kan statsfinanserna i Grekland sägas vara stabila, men på en katastrofal nivå. Läkare brukar ofta tala om att läget för patienten är stabilt men kritiskt, d.v.s. att patienten inte är under tillfrisknande Ordet i sig innehåller inga värderingar och är därför närmast oanvändbart som grund för en målsättning, vilket skulle kunna förklara varför västvärldens målsättning med kriget i Afghanistan ständigt varierar beroende på talarens syften.

    Till yttermera visso vore kanske den mest stabiliserande åtgärden att lämna över makten till talibanerna, vilket skulle i ett trollslag lösa de flesta missförhållandena som du pekar på. Om det bara är stabilitet som eftersträvas. Nya missförhållanden skulle dyka upp, kulturellt och religiöst betingade, men det är ju inte vår sak. Sådana missförhållanden finns överallt.

    General David Petraeus vann sin seger i Irak och nu sätts hans goda eftermäle på spel, i och med utnämningen (baklängeskarriär?) till högste befälhavare i Afghanistan. Schysst? Klokt?

    Spekulationer förekommer om att general McChrystal kan komma tillbaka, efter att ha hängt på tork ett tag. Sannolikt? Bra vore det hur som helst, om bara inte torkperioden blir långvarig.

    I övrigt förstår jag att Obama känner sig obekväm i militärledningens sällskap. Han saknar ju all militär erfarenhet. Han känner sig nog som en vapenvägrare skulle känna sig om han blev utnämnd till försvarsminister.

    SvaraRadera
  6. @Sumatra
    Eftersom hela "Team America" åker ut samtidigt med McChrystal blir det så gott som omöjligt att hitta en coming man som kan ta över hela Afghanistanoperationen med några dagars varsel.

    Under de förutsättningarna fanns nog i inte något alternativ till Petraeus.

    Jag bör kanske förtydliga det i mitt "någorlunda stabilt Afghanistan" underförstått ingår att det inte styrs av jihadis. Det enda positiva ett återupprättat emirat skulle medföra är att det skulle dyka upp lite vettiga bombmål igen.

    Stanley McChrystals militära karriär är över.

    Eftersom detta inte var hans avsikt, och det mesta han gjort är väldigt hemligt i flera årtionden till, så tror jag inte att han har någon färdig memoar i byrålådan.

    @Arash
    Så generöst av dig.

    SvaraRadera