söndag 13 april 2014

Nästa skiva Salami

Den ryska Salamitaktiken i Ukraina har hittills bara stött på förvirrat och närmast symboliskt motstånd; från både Ukrainas och västländernas sida. När nu Ukraina för första gången försöker försvara sig genom att börja återta de regeringsbyggnader i östra delarna av landet som tagits av Moskvatrogen milis och ryska specialförband är frågan om det kommer att göra någon skillnad för utgången.

Den ryska taktiken i Charkiv, Donetsk och Lugansk är hittills densamma som på Krim. Först kommer protester organiserade av ryska inflytelseagenter och sedan övertagande av regeringsbyggnader av milisförband understödda av ryska specialförband.

På Krim undvek Kiev all konfrontation. Det är oklart ifall detta var handlingsförlamning orsakad av det höga ryska operationstempot eller ett försök att undvika det Georgiska scenariot där användandet av militära medel mot Sydossetien gav ursäkten för den fullskaliga ryska invasionen. Oavsett vilket blev resultatet att Kreml snabbt kunde ta kontrollen över regionen, genomföra en charad till folkomröstning och annektera Krim.

Att undvika att göra motstånd ledde med andra ord snabbt till ett totalt nederlag.

Det är mycket sannolikt att Ukrainska säkerhetsstyrkor i närtid kommer att hamna i strid med de ryska specialförband som opererar i östra Ukraina. Vad händer då? Kommer det att utlösa en fullskalig Rysk invasion över gränsen eller avser Putin att fortsätta på infiltrationsspåret och först eskalera ett större inbördeskrig i östra Ukraina mellan Kiev- och Moskvatrogna grupperingar?

Det som underlättar genomförandet av det senare scenariot är att hela den Ukrainska statsapparaten är grundligt penetrerad av rysk underrättelsetjänst; det är i det närmaste omöjligt för regeringen i Kiev att veta vem som arbetar för Ryssland. Utöver dessa så är det många statstjänstemän vars lojaliteter är mer öppet delade; det som gjort det så enkelt och oblodigt att ockupera de flesta polis-stationerna i öst är att poliserna i dem oftast inte gjorde något motstånd.



Förutom det mer känslogrundade målet att återupprätta det ryska imperiet inom dess “naturliga” gränser så finns det även flera viktiga underleverantörer till rysk försvarsindustri i östra Ukraina, vissa av dessa levererar till och med komponenter till den ryska kärnvapenarsenalen, så oavsett hur kedjan av händelser som leder dit kommer att se ut har jag svårt att se att Putin skulle acceptera en slutpunkt där Ryssland inte kontrollerar dessa fabriker; direkt eller indirekt.

Ingenting tyder på att västländerna är beredda att göra något för att avskräcka honom från att uppnå det och Ukraina är för svagt och splittrat för att på egen hand kunna erbjuda något effektivt motstånd. Trots det kan jag tycka att det fortfarande är värt för dem att försöka. Ett folk behöver kunna se sig självt i spegeln utan att känna avsmak och bara för att ens sak är förlorad betyder inte det att den inte är rättfärdig.